Marielle

Imorse sa min mage upp sig. Påväg till jobbet så började den så smått sticka lite. Tänkte, äh.
Måste vara gaser eller nått. Det går över. Men, det blev bara värre å värre och efter jag gått ca halvvägs till jobbet så kunde jag inte gå nå mer. Jag tog mig till en busskur å satt mig där. Kände mig som en strandad val. Hur skulle ja ta mig härifrån?

Tänkte att om ja sitter här en stund så kanske det går över å kan åka till jobbet ändå. Eftersom ja va hemma sjuk igår så ville jag verkligen till jobbet idag. Inte kul vara sjuk såhär sista veckan heller.. 
Men det blev bara värre och värre i lilla magen. Kändes som nån stuckit tie knivar i mig.
Ringde snyftandes till Stina då ja tyckte grymt synd om mig själv. Hon snäll som hon är erbjuder sig cyckla tillbaka å hämta bilen å köra mig hem. <3.
Men, ja lyckades iallafall ta mig in i bussen hem...
Väl hemma så blev ja liggandes.
sov, sov, sov å hann fundera över 10000saker det skulle vara. Hann prata med mamma några gånger oxå och enda som va säkert va att ja på nått vis måste ta mig till läkaren.. När sånnahär saker händer mig. Så tror jag alltid att jag ska dö. Kanske för att ja aldrig brukar ha besvär? Men när ja väl får nått så måste det ju vara livsfarligt!!!
Men, efter ja sovit hela dagen så gick smärtan över..

Pratade med min älskade vän Jessica som även är sjuksköterska och hon tipsade mig om några tabletter ja ska ta å blir det inte bättre så måste ja till läkaren. Så nu har jag iallafall köpt dom och ätit dom tabletterna så ja hoppas det hjälper. Plus att planen är att äta bra nu några dagar. Fil å så.. Bara bra saker så magen mår bra. No stress heller.

Förstår inte vad det kan vara? Ärligt så blir ja orolig! Hoppas innerligt inte att det kommer tillbaka! Är så rädd för att få magsår!

Men, tack Stina för att du är väldens ängel och tar hand om mig. Med dig är jag trygg <3

Herregud vilken dag. Jag har sovit heeela dagen.
Vaknade klockan tolv första gången. Lagade lite mat,...
Gick la mig igen. Sov till fyra.. har varit vaken sedan dess nu.
Men jag är grymt trött än. Vill bara somna in igen.
Man märker verkligen att kroppen är totalt slut på energi.
Hur kan det bli så?

Sitter å kollar på sistaminuten å just nu lutar det åt portugal iallafall :)!
Tänkte boka nått imorron så snart bär det av. Skönt.

Igår hade vi möte med Crash. Bara sådär allmänt å en liten genomgång av hur vi ska göra vid brand och så.
Vi fick pizza å brus. Kjempegott.

Efteråt tog jag, Nina å Pia vårat pick å pack och åkte ut på en liten fisketur.

Tyvärr fick vi ingen fisk. Men jag fick inviga mitt nyinköpta fiskespö och vi kosade oss bra med lite marschmellows.





Så mysigt kan man ha det på fisketur. Men nästa gång ska vi bannemig få oss en fisk.
Det jag var mest imponerad över var väl att vi såg hur många niser (?) som helst. Jag missade dock att få dom på bild.
NIsa är iallafall en fisk som ser ut som en delfin :)! Cooolt som helst.

Idag blev ja hemma från jobbet :S.
Vaknade imorse å kände att ja inte pallade gå till jobbet  ..
Har sovit till nu. Det va välbehövligt. SKönt. 

Nu ska jag ta å kolla upp en sista minuten till värmen nästa vecka. Bara chilla å inte göra någonting. No party iallafall.
Jag är gode less på fest.
Vill bara slappa å vandra å kosa mä.

en varm famn att krypa ner i som uppskattar ens närhet.
det är något jag saknar nu. somna in i någons armar.
 
när man känner sig såhär sliten å lite småäckel..
så är det nog den bästa medicinen..
men, ack. det är sällsynt och svårt att finna noen som kan bota min närhetsjuka.. de kan ju inte va vem som helst heller lixom.
så istället så somnar ja med trullen.
å han underskattas verkligen inte :)!
natt älskade vänner.

Jag har ju en stark dragning till det här med spökeri och andlighet å känner att jag nog har lite lätt för att känna om det är spöken i närheten. Känner mig lättillgänglig för dom så att säga.
Men, eftersom ja är så grymt rädd å absolut inte vill se eller ha någonting å göra med andliga världen så förnekar ja allt  känner.

Iallafall i lördags så hade vi en tjej här på fest som berättade att hon kände en av tjejerna som bodde i denna lägenhet innan. Å iallafall så hade denna tjej bott i mitt rum och vaknat en natt med att det stod en liten flicka vid hennes sängkant :S.
Jag har då inte märkt av någonting. I början tyckte jag att det va lite småkusligt  här, men det va nog mest för att det va kallt å tomt i rummet. Men nu. Nej. Jag har ju oxå lärt mig sova med lampan släckt. Så, ja borde ju ha märkt nått :).

Lite sådär småcreapy är det ändå. Men, ja har köpt en liten lampa vid sängen som ja har om det skulle dyka upp nått onaturligt på natten. Sen så somnar jag kramande Trulle (nallen min) lite extra hårt nu bara :).

Cyckel, cyckel cyckel.. ja måste ha en cyckel.
Hur svårt ska det vara att bara köpa sig en cyckel?

Ja, de är bannemig jädra svårt. Speciellt om man heter Marielle Lidström å ska ha det bästa å snyggaste för ett rimligt pris.

Detta är vad jag vill ha:
- Rimligt pris (helst under 5000kr)
- Fin färg och trevlig
- Ingen herrcyckel. Alltså helst ingen sån där killstång :O!
- Växlarna ska man inte behöva vrida fram.
- Tåla blandad körning

I alla fall så när jag var in i den första butiken här i norge så blev jag förälskad i en LILA DBS Cyckel. Kostade dock 7999kr så det va ju en hel del över min budget. Bilden nedanför. Inte tråkig elle?

ibland kommer man till ett sånt där läge då kroppen verkligen säger ifrån å bara inte orkar röra sig eller hålla upp ögonen... för att den är helt totalt slut på energi.
precis så är det just nu.

så, egentligen så hade jag velat lägga upp en bild här på mig nu när ja är nyklippt å nyfärgad. men vi tar det en annan dag.

sen börjar ja min strävan om beach 2009 ida oxå. 5kg på 5 veckor. det fixas.

Jag snusar inte. Men, förr så festsnusade ja ibland. Tycker man kan få ett bra rus av det.

Men, ja vet att ja är väldigt känslig för denna drog. För stor snus så börjar ja må grymt illa. Å då menar jag illa..

Har snusat några snusar ihelgen å det har gått mycket bra.

Ikväll jobbade jag på crash. Mina kollegor satt å diskuterade om snus, å ja jag blev lite sugen. Å ja har ju kvar snus sen ihelgen så jag tog beslutet att stoppa in en under läppen.

Det gick bra i ca 1h. Sen börjar ja må så grymt illa. Jag tar såklart ut snusen. Men, inte hjälpte väl det inte. Giftet hade ju redan spridit sig i kroppen. Svettig, illamående på ett sånt där konstigt sätt. Sticker i magen å man känner sig helt borta..
Men vad? Jag kan ju inte gå å säga att jag måste gå hem för att jag har tagit en snus? Värsta va att ja mådde så illa att jag uteslöt att ens klara av att gå hem.

Ska ja ringa Stina be hon komma å hämta mig? Taxi?
Jag gick upp la mig en stund på övervåningen, drack lite vatten å intalade mig själv att jag inte alls mådde illa. Tillslut kunde ja inte hålla mig. Ja va tvungen gå på toan å spy. För den där förbaskade lilla lilla snusen. Varför skulle jag ta den ens från början? Jag vet ju att jag inte pallar det ibland.

Som sagt iallafall så blev det lite bättre och jag pallade igenom hela jobbkvällen men med nöd å näppe.

En sak är säker å det är att snusdosan åkte i soporna å jag ska bennemig aldrig mer sätta en snus under min läpp.
Man lär sig av sina misstag. Bannemig att man gör.

Nästan varje dag möter man nya människor. Ser nya ansikten.
Varje dag dömmer man någon för deras utseende. Alla gör det.

Hela mitt liv så har jag umgåtts med folk som jag tycker om för deras inre skönhet, inte yttre. Men, har umgåtts med mycke människor som är ytliga. Som bara velat umgås med vissa folk som har för dom ett  tilltalande utseende.

Har mött mycket folk i mitt liv. Olika på alla sätt. Uppvuxen i en litet litet samhälle där vi alla känner alla i stort sett.
Men, det som jag saknar med Arvidsjaur är just det där att mycket där handlar om inre skönhet. Dom där tycker verkligen om en för den man är. Inte för en persons utseende utan för att dom gillas som person.

Att det ska vara så himla viktigt med utseende? Varför kan man bara inte älskas för den man är istället för hur mycket tid man orkar lägga ner på att vara snygg. Okej, det är väldigt kul med kläder, smink, smycken, shopping och det finns mycket man kan göra för att förbättra ens utseende å självklart så önskar man ju att man hade det där otroligt tilltalande utseendet så man slapp tänka på alla små skavanker hela tiden.

Nej, men det ja stör mig på är att många som har sitt utseende. Ser bra ut. Dom som är jättesnygga. Många av dom har lixom bara sitt utseende. Ingen fin personlighet. Eftersom dom ofta klarar sig med bara utseendet. Folk tycker om dom för att dom är snygga. Dom behöver inte vara trevliga. Räcker med att vara snygg lixom.

Självklart är det attraktivt med en människa som är mån att ta hand om sitt utseende. Men, utseendet ska ju inte vara allt?

En hård helg. Lite småångest. Känner mig tjock å bara allmänt risig ida. Usch å fy.

Jag vill ha äventyr. En dykresa skulle sitta bra. Med kameran. Fota lite fina fiskar.

Jag vill flyga hit min symaskin nu så jag kan sitta å pyssla lite grann med den. Har lite idéer i skallen som behövs få komma ner på tyg. Sitter å kollar på resor och saker som man kan hitta på i Norge i sommar.

Jag är seeeg ida.

Så nu blir det å krypa ner i min mysiga säng å se en film :).

Har tyckt att jag har grymt lite kläder hela förra veckan å nu denna vecka. Inget å ta på mig lixom.
Speciellt då när det gäller mina underkläder? Ingenting finna i lådan. Bara ojämna strumpor som saknar sin andra hälft å absolut bara dom fula å obehagliga trosorna som jag inte har orkat kasta bort. Men som garanterat åker i soporna ikväll.

Jag har iallafall använt allting å nu finns det bannemig inget kvar att använda..

Kom idag fram till att jag inte har tvättat mina kläder sen jag var hem till Sverige sist.... vilket är nästan en månad sen..
Varför? Jo, helt enkelt för att jag inte litar på våran tvättmaskin här nere i källaren. Den gör nämligen lite som den vill och har lust till. Sist så förstördes några klädesplagg å det är ju inte direkt å hurra för.

Så jag har skjutit upp det det här med tvättandet i hela 4 veckor nu. Bra jobbat Maja.
Nu har jag inget val. Jag måste verkligen ner i källaren och tvätta. Vilket jag verkligen verkligen inte har lust till eller vill..
Jag har  julevt på hoppet att det ska komma en ny å fin tvättmaskin flygande så jag slipper bråka med den som finns här.

Så, nu ska jag ner å bråka med maskinen å hoppas innerligt att den ska fungera nu. Annars måste jag verkligen ner på stan å köpa nya underkläder imorron :S.

Wish me luck!

Ja märker på jobbet att jag kopplar av allt och blir som i min egna lilla värld när jag går där och plockar mina glas å ryddar. Njuter av musiken å är bara allmänt glad. Inget speciellt. man bara är...

Ikväll var det en grym dj som spelade kanonmusik hela kvällen. det gör ganske mycket det.
Vet inte varför men jag är så himla glad. Kanske för att sommaren har kommit ihelgen..
Men iallafall så kan jag inte sluta le :)! Å det ska jag inte sluta göra heller.  Ska nu Somna med ett stort leende på läpparna å drömma om nått fint äventyr. Å sen ska jag krya på mig. Orkar inte vara sjuk längre. Det gör ont ont ont..
Men ja är gla gla gla.. så det är bra bra bra..

Natta.

Mitt liv. Man har bara ett liv och måste göra det så njutbart som möjligt. Man har bara en möjlighet att leva. Att hitta sig själv någonstans i alla val och möjligheter. Man tar så förgivet att man kommer leva länge. Men inget kan tas för givet alls. Man vet aldrig när man blir snuvad på sitt liv eller att någon i sin närhet försvinner.

Man tar bara allting för givet. Hela tiden. Uppskattar inte sakerna runt om sig för nuet utan man bara lever på. Det är väl så man ska göra. För man kan ju inte gå och tänka att alla ska försvinna från en. Då blir man ju knäpp.

Men man kan göra val. Välja vilka man vill ha i sin närhet. Vilka man trivs tillsammans med. Vilka man vill ha i sitt liv.
Vilka som gör en lycklig, vilka som gör en mindre lycklig. Vilka som får en att skratta, vilka som får en att  må bra helt enkelt.

Jag mår mycket bra nu. Pga människor runt omkring mig. Som gör mig glad, och som jag märker att jag gör glad.
Jag har kanske inte världens högsta krav på vad som gör mig lycklig. Men, förra året träffade jag människor som tyckte ner mig och fick mig må riktigt riktigt dåligt. Psyktiskt. Kändes verkligen som att botten var nådd och det var den.

Beslutet togs och jag flyttade med min nu allra bästa vän Stina hit till Trondheim. Åkte dock från en massa underbara vänner hemma. Men jag var tvungen att göra ett val. Och fanns ingen annan utväg då heller. Det var iallafall det bästa val jag någonsin gjort. För jag kan ärligt säga att mitt liv här i Trondheim har varit den bästa tiden i mitt liv. (Australien oxå då Jessica ;)).

Efter varje dag som går så blir jag bara starkare och jag märker hur jag utveckalas som människa. Många har kanske redan utvecklats färdigt. Men det har inte jag. Så mycket jag lär mig under livets gång.
Speciellt om människor. Vilka man kan lite på och vilka man inte kan lita på. Okej, det är omöjligt veta hur alla personer är. Men man kan lära sig läsa folk och lära sig så man inte blir den som blir sårad.

Jag kommer inte ihåg sist jag var ledsen nu. Förra året så grät jag mig till söms nästan varje natt. Nu somnar jag med ett leende på läpparna. Det är så det ska vara :)!