31/12-2010 kommer väl alltid finnas i mitt minne. För er alla som inte vet, så volta jag och Nicke med min lilla bil. Jag körde.
Tur snön är mjuk å att änglarna skydda oss så klarade vi oss helskinnade.
Var det otäckaste jag varit med om och jag såg hela livet snurra förbi å den känslan måste nog vara den värsta. Man bara ser att man inte kan göra nått bara vänta på smällen.
Lilla fina bilen får tyvärr åka till skroten. Men vad spelar lite plåt för roll när vi fortfarande lever. Det känns verkligen overkligt och ja är fortfarande chockad. Jag har så mycket kvar i livet så ja vill inte att de ska ta slut på väldigt länge.
Ett litet tecken på att man verkligen ska ta vara på varandra och vara försiktig. Känns som så lite kan göra så mycket.
Lägger in en sista bild på lilla pärlan. Hade ju hoppats det varit en finare bild :)
