Marielle

Bomp bomp bomp...

De här med att oroa sig å tänka för mycket är något ja är rätt bra på. Försöker verkligen att inte tänka så mycket. Men som min rubrik på detta inlägg så är denna oro orubblig å ja måste försöka leva med den. Å det är väl det. Händelser å rädsla som gör att man gör det. Rädslan att förlora det man har å komma på vad man saknar mest.

Hur som så kanske jag har världens bästa sommarjobb här uppe på Fortifikationsverket. Känns som ett riktigt jobb. Inte ett Nidar-slav-otacksamt-jobb utan ett jobb man skulle kunna tänka sig jobba med en längre tid. 

Ja har saknat Arvidsjaur. Egentligen ändå sen första dagen ja flyttade härifrån. Men, Arvidsjaur har inget superutbud på jobb eller aktiviteter. Men det som finns är massa skog, trygghet å kära vänner. Min familj splittrades. Jag försökte forma Trondheim till mitt hem. Även Skellefteå. Men, utan resultat. Saknade ändå att riktigt HEM där man känner att det är sitt där man kan slappna av. Där de flesta man älskar har sin kärna. Där man vill bo jämt.

Så efter många om å män å ja kan väl inte säga att det är ett livslångt beslut. Men ja kommer flytta tillbaka hit på rikt efter sommaren. Skaffa en lägenhet å bilda mig ett hem på rikt. Sist ja hade ett riktigt hem var för ca 3år sedan. DÅ bode jag i min underbara lägenhet på Västlundavägen som tyvärr idag är upptagen. Ja behöver en fast punkt. Lägenhet ska jag ordna.

Sen är det bara ett jobb som saknas. Ett bra jobb som ja vill jobba med en längre period. Kanske lättare sagt än gjort. Men ja tror jag kommer lyckas hitta någonting ja kommer att trivas med. Ett bra jobb kan man hitta var som helst kanske. Men en trygghet å ett hem är svårt att bilda sig var som helst. Det har jag rätt tydligt märkt.



Sen bor ju Nicklas i närheten också :)