ett liv.
Mitt liv. Man har bara ett liv och måste göra det så njutbart som möjligt. Man har bara en möjlighet att leva. Att hitta sig själv någonstans i alla val och möjligheter. Man tar så förgivet att man kommer leva länge. Men inget kan tas för givet alls. Man vet aldrig när man blir snuvad på sitt liv eller att någon i sin närhet försvinner.
Man tar bara allting för givet. Hela tiden. Uppskattar inte sakerna runt om sig för nuet utan man bara lever på. Det är väl så man ska göra. För man kan ju inte gå och tänka att alla ska försvinna från en. Då blir man ju knäpp.
Men man kan göra val. Välja vilka man vill ha i sin närhet. Vilka man trivs tillsammans med. Vilka man vill ha i sitt liv.
Vilka som gör en lycklig, vilka som gör en mindre lycklig. Vilka som får en att skratta, vilka som får en att må bra helt enkelt.
Jag mår mycket bra nu. Pga människor runt omkring mig. Som gör mig glad, och som jag märker att jag gör glad.
Jag har kanske inte världens högsta krav på vad som gör mig lycklig. Men, förra året träffade jag människor som tyckte ner mig och fick mig må riktigt riktigt dåligt. Psyktiskt. Kändes verkligen som att botten var nådd och det var den.
Beslutet togs och jag flyttade med min nu allra bästa vän Stina hit till Trondheim. Åkte dock från en massa underbara vänner hemma. Men jag var tvungen att göra ett val. Och fanns ingen annan utväg då heller. Det var iallafall det bästa val jag någonsin gjort. För jag kan ärligt säga att mitt liv här i Trondheim har varit den bästa tiden i mitt liv. (Australien oxå då Jessica ;)).
Efter varje dag som går så blir jag bara starkare och jag märker hur jag utveckalas som människa. Många har kanske redan utvecklats färdigt. Men det har inte jag. Så mycket jag lär mig under livets gång.
Speciellt om människor. Vilka man kan lite på och vilka man inte kan lita på. Okej, det är omöjligt veta hur alla personer är. Men man kan lära sig läsa folk och lära sig så man inte blir den som blir sårad.
Jag kommer inte ihåg sist jag var ledsen nu. Förra året så grät jag mig till söms nästan varje natt. Nu somnar jag med ett leende på läpparna. Det är så det ska vara :)!