Marielle

Nästan varje dag möter man nya människor. Ser nya ansikten.
Varje dag dömmer man någon för deras utseende. Alla gör det.

Hela mitt liv så har jag umgåtts med folk som jag tycker om för deras inre skönhet, inte yttre. Men, har umgåtts med mycke människor som är ytliga. Som bara velat umgås med vissa folk som har för dom ett  tilltalande utseende.

Har mött mycket folk i mitt liv. Olika på alla sätt. Uppvuxen i en litet litet samhälle där vi alla känner alla i stort sett.
Men, det som jag saknar med Arvidsjaur är just det där att mycket där handlar om inre skönhet. Dom där tycker verkligen om en för den man är. Inte för en persons utseende utan för att dom gillas som person.

Att det ska vara så himla viktigt med utseende? Varför kan man bara inte älskas för den man är istället för hur mycket tid man orkar lägga ner på att vara snygg. Okej, det är väldigt kul med kläder, smink, smycken, shopping och det finns mycket man kan göra för att förbättra ens utseende å självklart så önskar man ju att man hade det där otroligt tilltalande utseendet så man slapp tänka på alla små skavanker hela tiden.

Nej, men det ja stör mig på är att många som har sitt utseende. Ser bra ut. Dom som är jättesnygga. Många av dom har lixom bara sitt utseende. Ingen fin personlighet. Eftersom dom ofta klarar sig med bara utseendet. Folk tycker om dom för att dom är snygga. Dom behöver inte vara trevliga. Räcker med att vara snygg lixom.

Självklart är det attraktivt med en människa som är mån att ta hand om sitt utseende. Men, utseendet ska ju inte vara allt?