Min tå mår bättre men inte bra.
När ja va hos Ullis gullis i Sundsvall så opererade jag bort nageln på morronen.
Och fick då ett resultat av att jag nu kan gå som vanligt.
Å för ni som inte vet hur jag lyckas med att åstadkomma denna brutna tånagel ska jag berätta för er. Iallafall så har jag gått med nageltrång på denna tå till och från i sådär 4år. Har hållt på opererat på den själv så har aldrig brutit ut riktigt. Men senaste veckorna har jag haft mycket ont. Sen på lappis så råkade jag omedvetet sparka in tån i nått. Så när ja kom hem på natten så var foten helt blodig. Jag hade mycket ont och skullmen ja ringde dit å hon tyckte inte jag skulle komma upp förrän det va kris.
Helgen efter går jag ut igen. I samma skor :S! Tar väl inte lång stund innan ja råkar sparka in tån igen i nått. Å tar mig med nöd och näppa igenom kvällen i dessa skor. Söndamorron vaknar jag med ett jädra värken i tån och bestämmer mig för att åka upp på akuten. Kändes inte som det fanns nå annat val. Tur har vi akuten 50m från hemmet i Skellefte så ja haltade dit. Väl där diskuterade de länge å väl om vad som var bästa för mig å tån å kom fram till att tejpa den å låta den vara. En operation hade möjligtvis gjort mig ännu mera halt och gett mig ännu mera smärta. Så, de bad mig välja skor med omsorg å halta på tills den lossnade självmant.
Å nu har den gjort det. Ni vet. Ja är rätt fascinerad bara av att det kan bli såhär därför ja delar med mig av denna fina tåhistoria.
Å för er som inte är så kräsna.
Blä å fy för dig tåskrälle.