Marielle

Hej.
Laste just igenom inlagget jag skrev for nagra timmar sedan om Kilimanjaro. Det var nog inte meningen denna gangen.

Jag har pratat med mamma en-tva-tre-fyra-fem ganger. Radfragat en massa om hur jag ska gora. Varfor? Jo, for att jag inte vet vad jag vill. Jag vill vara kvar har i Tanzania. Bestiga Kilimanjaro, aka luftballong genom savannen. Aka kanot med krokodiler, dyka med vithajar! Ja, det vill jag gora. Men inte helt sjalv.

Ensam ar kanske stark. Men inte jag. Tyvarr. Kan sakert hitta nagon trevlig reskamrat har om ja soker. Men ja orkar inte borja soka. A tank om det inte funkar? Battre noja sig nu a sen aka hit en annan gang med flaggan helt pa topp med en manniska som jag vill dela upplevelserna med.

Att det kom fran ingenstans att Calle maste aka hem ar tyvarr riktigt riktigt trakigt. Men det ar hans val och jag kan bara vara glad att han velat resa med mig sahar langt.

Jag har gatt i tankar senaste veckorna att jag inte vill vara borta i fyra manader och det hade jag val nastan bestamt att jag inte skulle. Men en manad. Var inte min tanke.

Tankar om att aka till Australien. Thailand, Bali. Ja alla har ploppat upp i min skalle. Har kollat flygpriser till alla stallen. Men mycket byten och skulle bli mycket dyrt.

Skit alltsa. Hade verkligen velat gjort allt detta har. Men jag har inte turen med mig. Natt ar det mot mig.
Usch. Allting har dock en mening. Kommer nog visa sig vad denna mening ar.

Satter mig pa flyget tillsammans med Calle hem pa sondag.

Sa da forvantar jag mig en stor kram av alla nar jag anlander hem!