Sprutor, nej tack!
Jag har aldrig gillat sprutor. Har alltid hatat det. Vet att jag har sluppit ta något vaccin när jag var mindre för att jag vägrade ta sprutan. När vi skulle ta blodprov på oss själva i 8an slapp jag för att ja vägrade trycka nålen i fingret. När jag var hos tandläkare och skulle dra ut en av mina infekterade mjölktänder så skulle dom sätta bedövning och det tog runt 40min att få in bedövningen för att det va så otäckt. Och sen tog det drygt 2 sekunder att dra ut tanden. Allt gick bra. Tills ja hoppa upp överlycklig över att jag klarat detta och tuppar av på golvet.
Iförrgår skulle jag vaccinera mig inför min Afrika resa. Hade föraningar om att det var tre sprutor jag skulle ta. Gick och gruvade mig i några dagar. Men det är ju inte så farligt. Bara det där otäcka att de ska spruta in något i kroppen min.
Iallafall så jobbade jag natten mot torsdagen. Gick hem och sov ett par timmar. Åt en macka å gick till vaccinationskliniken. Världens gulligaste tant tog emot mig och det här kändes mycket bra. Ja var inte ens nervös. Och som jag trodde så blev det tre sprutor som skulle tas. Två i vänstra och en i högra armen. Tog väl nån minut så va allt klart. Det gick ju BRA! Då började det snurra. Började må illa å vips blev det svart. Ja svimma.
Tanten kastade mig i fotöljen och la kall handuk i pannan och höll min hand och hade full koll så ja andades riktigt. Verkar dock inte som att det är det vanligaste att folk reagerar så. Men det var en upplevelse i sig.
Nu är det iallafall överstökat å nu är det förhoppningsvis många många år tills jag måste ta spruta igen. Frågan är väl om ja kommer vara ännu mer nervös då än vad jag var nu?