Marielle

Jag börjar hela tiden ifrågasätta mig själv.
Börjar bli less på mig själv. Jag tycker möjligtvis att jag är stark stundvis. Men jag är inte det.
Min kropp har börjat säga ifrån. De senaste 10åren så har jag snittat på 1-2 värktabletter per år.
Iår tror jag att jag minst har ätit 10 hittils.

Jag har varit kraftigt förkyld säkert 10ggr efter julen. Inte sådär småförkyld utan riktiga förkylningar. Sen att min mage strejkade en dag? Vad händer med mig?

Jag är en ensamvarg. Jag trivs med mig själv å att bara ta hand om mig själv. Inte ha några andra ta hänsyn till.
Varför har jag blivit det? Jo helt enkelt av egen erfaring. Man kan bara lite på sig själv. Alltid. Ja har flyttat från mina barndomsvänner. Vännerna ja växt upp med träffar jag sällan. Man träffar nya människor som blir ens vänner, man splittras. Skiljs åt. Den pluggar där, den fått pojkvän där, den jobbar där. Alla är inte på samma ställe. Helt enkelt är det därför jag inte vill vara beroende av någon. Bara beroende av att andas å vara mig själv till lags.

Jag har många vänner. Många bra vänner. Mycket bra. Men, ingen alls jag kan lita på till 100% mer än mig själv. Inte för att någon är en dålig vän på något vis. Bara det att vi inte är samma person.
Så, ja kommer för alltid vara min egen bästa vän å försöka trivas med mig själv bäst. För vem står kvar när alla andra går? Ja det gör jag. Så är det.

Vi är människor. Folk lessnar. Man tycker alltid det nya och spännande är det mest värdefulla kanske just då. Man träffar nytt folk. Det är kul en stund. Tills man lessnar på dom oxå. Less blir man på det mesta.

Så är det. Folk lessnar på mig. Likt jag lessnar på dom. Människor irriterar sig på mig. Likt jag irriterar mig på dom.

I Portugal nu så sa min bror åt mig att sluta hela tiden tänka på vad andra folk tycker å att dom hela tiden ska ha det bra. Ha det bra själv. Ta den godaste biten av kakan. Ta det skönaste täcket i sängen.
Varför ska jag hela tiden behaga någon annan? Som oftast inte är medveten eller tacksam för det.

Men framförallt så lessnar jag på mig själv. Att jag inte kan ha den energi som jag vill ha.
Jag vill alltid vara glad. Alltid. Men jag kan inte. Det kan jag inte :(.