Marielle

Jag var förbi Skis grav idag. Köpte en stor fin röd ros och gick dit med en stor klump i magen. Ångesten över att det skulle bli jobbigt. Jobbigt för att en sån fin människa får gå bort så tidigt. En person som älskade livet.
En person som fick mig skratta. Fick mig känna mig omtyckt.  En vän som Tog hand om mig.

Jag kände han inte bäst. Han var inte min bästa vän. Men just innan jag åkte till Hitra Norge så var han en av mina närmaste vänner. En som jag såg framemot att komma hem till. Kunde slappna av med han. Snäll. Fanns inte något ont alls i han. Ingenting. En människa som jag såg framemot ha som vän hela mitt liv.

Men han har gjort en sak med sin bortgång. Det kände jag idag när jag satt där vid hans grav. Jag är verkligen inte rädd för att dö längre. Förr så hade jag riktig ångest över att jag skulle dö en dag. Men nu, nu vet ja ju att Ski finns där på andra sidan.

Snart är det  två år sedan han dog. Två hela år.. Han skulle snart ha varit klar brandman..

Enda ja hoppas är att han sover gott.. och att han har det bra. Du är saknad i mitt hjärta. Väldigt väldigt mycket!