Sprängd innombords.
Backstreet Back alright! På torsdags eftermiddagen satte jag mig på tåget mot Stockholm och en helweekend på hotell med min älskade vän Jessica. Vi umgicks även hela helgen med Ulle Gulle. Iallafall så på fredagskvällen så var den stooora händelsen.
Jag skulle få se mina älskade idoler från tonåren. Backstreet Boys. Nick, Aj, Brian och Howie. Kevin har trillat av. Vet inte varför. Men dessa fyra gossar (som nu har blivit män) levde klart upp till förväntningarna.
Om man säger så, så hade jag inte så höga förväntingar och trodde in i det sista att det skulle bli inställt. Men, icket sa nicket.
När dessa fyra kom inspringades på senen till den självklart inledande låten Backstreets Back alrighT! Men nåå tro ja ja skrek lite? Ja skrek å tjöt å grät å grymta, skratta å ja. Känns som alla läten kom ut ur min mun å ja visste ärligt inte var jag skulle ta vägen. Det var så ofattbart stort att se dom igen.
Sist jag såg dom var jag runt tolv å då var min enda dröm att få gifta mig med Nick eller Brian. Då skrek jag. Men trodde aldrig jag skulle skrika lika mycket tolv år senare.
Vilken upplevelse. Vilken känsla. Går inte beskriva med ord. Alls. Varm, kall, rysning, vibrationer..
Kändes helt ärligt som man sprängdes innombords. Så mycke känslor till dessa grabbar alltså! Ja är så otroligt glad att jag tog mig till och åkte och såg dom!
Jag trodde jag var kär i Backstreet Boys. Men jag är fortfarande kär.
Haha vad härligt för dig. Jag gillade dessa pojks en hel del med. Men jag var aldrig och såg dom som liten. SÅ jag skippade nu med. Men riktigt kul att höra att dom gjorde ett bra intryck på dig iaf! Själv ville jag BARA ha Brian Thomas Litrell när jag var liten och kär. Han var då 24år när dom vart popis här i sverige, kanske 22. haha. Ha en fortsatt bra vecka och hoppas att du får tillbaka din lila sko på nå vis. Asträligt att man ska bli av med EN..!Kram / Veronica