Marielle

Att man inte riktigt kan glädjas till 100% när någonting bra händer en. För att man är rädd att man glädjs i onödan. Man ifrågasätter en massa. Allt som sker. Allt bra som händer en.

Det ska man inte göra. Bara låta det bra hända en och suga in sig allt av allt det bra och goda som händer i ens liv.

Ska inte skriva deprimerande historier på denna blogg är ju min tanke. Men ibland händer ju allt som inte får hända. Små små lätta saker. Som ringa ett enkelt litetet samtal. Ska för mig vara ett världsproblem?

Idag hände nog en sak som ja har varit rädd ska hända någon gång i mitt liv. Men lite onödigt att det skulle hända just nu.

Ja skulle luncha nere på byn med Nina och lämna igen mina Afrika böcker som jag lånat på bibloteket. Men gick förbi Cleas Ohlsson för ja tänkte se om de hade en presentbox. De hade ingen sån så ja traskade ut genom kassan med musik i öronen. Vad jag inte märkte var att det tjöt när ja gick genom larmet. Så, de kommer en man springandes efter mig och haffar mig. Som värsta tjuven.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Börja skaka, paniken. Börja tänka att någon lagt ner någonting i min väska.
Skakade så mycket så att telefonen ramlade ner i golvet och gick sönder i alla delar. Paniken gråten. Det var iallafall en av böckerna som jag lånat på bibloteket som de hade glömt larma av. 

Men, det var en av de värsta sakerna jag upplevt. Där står man helt själv med massa folk tittande, dömande och som verkligen tror att jag har tagit någonting.. som man inte har. Men det vet ju inte alla heller.

Det värsta är att jag redan har varit rädd för att detta ska hända. Nu har det hänt. Å hur hemskt var det inte? Usch usch usch..

Men bara ta nya tag. Allt löser sig. Jag är ingen tjuv. Ta tjuvarna istället.