Marielle

Så gammal har jag hinnit bli och jag har inte hunnit med en 1/100 del av vad jag skulle vilja göra i livet.
Uppleva, se, göra, leva..

För ca 3 1/2år sedan hade ja hela mitt liv bestämt. Jag skulle ha barn vid 23år, hus, fast jobb. Sen leva lycklig med mitt hus och barn. Charter ibland. Fjälls och stuga på vintern. Köpa en liten stuga att åka på helgerna/sommrarna. Finns inget som gör det livet dåligt. Utan jag tror att jag lätt hade levt ett lyckligt liv.

Men, mycket har hänt sen dess och jag har vuxit som person. Oerhört mycket. Märker själv hur mycket starkare jag blivit och mer självständig. Jag klarar mig själv. Om jag vill. Jag kan. Så jag kan ärligt säga att jag lever ett mycket lyckligare liv idag än vad jag gjorde förr. Även om jag saknar tryggheten som fanns förr. Människorna runt om. Men, jag är så långt från den Marielle jag va då som jag är nu.

Men, det jag hakar upp mig på är att jag är 23år. Pressen från alla och då även mig själv. Att jag måste börja plugga. Måste fixa upp mitt liv. Måste plugga. Måste, måste måste.. Men egentligen. Vad måste jag?

Vi är alla olika och ingen vet vad jag har varit med om och varför jag inte börjat plugga? Varför jag är 23år och här i norge och inte har en egen lägenhet utan att jag bor i kollektiv? Det finns ingen som vet.

Önskar att jag kunde spola tillbaka mitt liv tills jag var 18år. Så mycket som jag velat göra som jag inte gjort då.
Har alltid haft en dröm flytta Usa och jobba med delfiner.. plugga engelska ett år.

Nej, jag är inte som alla personer runt om mig. Jag vill ha äventyr. Då trivs jag bäst. Helst varje dag. Älskar frilufsliv, bestiga berg, vandringar, snowboard, skidor, dykning. Ja allt som handlar om naturen är en stooor stor dragning jag har.

Jägmästare. En utbildning om skog. Tror verkligen att den är helt perfekt för mig egentligen. Men då allt runt omkring. Då måste jag flytta till Umeå. Jag har något i mig som säger. Inte Umeå. Inte Skellefteå. Men mor, far, bror, hundar å Hanna bor där. Vill vara nära dom.

Vad är det som gör mig lycklig? Det är två saker. Tryggheten från familjen å vännerna och deras närhet. Samtidigt som spänningen, shopping, naturen. äventyren oxå gör mig lycklig.

Jag delar inte mitt liv med någon. Kanske det som jag saknar allra mest? Fast, samtidigt inte.

Jag bryr mig inte själv om jag skulle vara 30år när jag får barn. Känns mest som att folk runtomrkring mig stör sig på det.
Jag är inte som alla andra. Folk är inte som mig. Jag är inte redo än. Det känns inte så.